Idag har jag ätit ganska okej,

frukost:-
lunch: honungsmelon 100 kcal
eftermiddag: äpple 50 kcal
kväll: gröt 150 kcal
sen kväll: cantaloupmelon 60 kcal

360 kcal... har varit hungrig som en varg konstigt nog, är inte ens mätt efter gröten och melonen? Kämpar på! Har börjat känna mig lite ledsen igen, som om inget har någon mening. Känner igen de här känslorna allt för väl! Har sluppit dem ett litet tag, men nu ligger de där under utan och skvalpar. Jag har alltid varit en stabil person, men den senaste tiden har jag slutat lita på mig själv. När jag var liten kommer jag ihåg att jag tyckte att det var så himla konstigt när kompisar skulle sova över och plötsligt bara ville hem, utan anledning. Nu gör jag själv så, hela tiden. Åker iväg på fest, får panik och tar tåget hem helt ensam mitt i natten, går ut på stan men vänder halvvägs och går hem för att folk tittar på mig. Har under dagen funderat på vad som skulle hända om jag till exempel skulle få de här panikkänslorna när jag inte kan ta mig hem. På hultsfred till exempel, kommer ingenstans förrän efter 5 dagar då festivalen är slut. Tänk om jag inte vill vara där, tänk om jag får spel?

Fasen vad töntig jag är, fattar ju hur sjukt det här låter! Jag älskar festivaler och har mina bästa minnen någonsin från sådana, men det har varit skillnad då. Förra årets P&L var jag mitt uppe i en av mina värsta ätstörningsperioder och bröt ihop efter att ha blivit lite drogad (lång historia görs kort) och berättade ALLT för mina två närmsta vänner, hysteriskt hulkande och skrikande. Jag har fått sona för det sen dess, kan inte slappna av med dem för de övervakar allt jag gör och äter/inte äter. Under detta året har mitt beteende ändrats otroligt mycket, har aldrig varit så deprimerad och knäpp någonsin innan. Har velat ta livet av mig utan anledning 4 gånger, varav en på min egen födelsedag. Jag litar inte på mig själv längre, jag är inte ett dugg trygg. Måste verkligen se till att skärpa mig när jag åker iväg, inget får förstöra. Vad hände med mig? Jag gick från att vara världens lyckligaste och gladaste person till en sorgsen tjej som hatar sig själv. Ni kanske inte vill ha värsta uppsatsen om mitt liv här, men jag tror att ni fattar läget.