Juli skulle börjas med bravur. Skulle.

Om jag hade varit ensam, alltid, hela tiden, hade jag nog inte ätit en matbit. Men när det handlar om att vara social och göra saker med normala människor måste man släppa på gränserna lite, inte bara för att det finns frestelser man inte kan motstå utan på grund av alla krav från omvärlden. När jag sitter runt ett litet bord med mina vänner och dricker vin, då måste jag ta en muffins om de gör det för annars blir jag direkt påhoppad av dem. Så jag äter den där jäkla muffinsen, mår illa, får panik, gömmer mig i badrummet ett par minuter och får upp så mycket jag kan. Jag tror ibland att jag kan äta normalt om jag verkligen anstränger mig, men nej, det går inte! Jag mår kopiöst illa och spyr upp det, vilket är det absolut sämsta man kan göra. Antingen äter jag ingenting/under en okej gräns eller äter jag tills jag spyr, äter mer -> spyr. Tills jag somnar av utmattning. Jag hatar mig själv! Varför kan alla andra äta en två tre fyra muffins och med ett leende dansa hela natten utan att gå in på toaletten först? Jag fattar inte, varför jag? Äter jag frukost med vännerna, då är dagen förstörd och jag fortsätter restem av den dagen, och kanske dagen efter, och dagen efter det (för jag är ju ändå så misslyckad). Detta är väldigt dåligt tänk.

Jag har gjort såhär så otaligt många gånger de senaste veckorna att jag blir rädd när jag tänker på det. De enda perioderna jag klarat mig utan att spy är nör jag ätit väldigt lite. Så det enda jag kan göra är att sluta äta saker jag inte kan behålla, dvs gröt och frukt. Det är mina enda safe-foods, och smoothie såklart. Jag kan inte fortsätta såhär! Jag bara växer och växer, det här är inte jag! Imorgon ska jag jobba hela dagen, vilket betyder att jag inte kan sitta hemma och hetsäta. Bra, för nu är det SLUT!

xoxo, F
bli aldrig som jag