skinnygirls

Somnade halv 5 imorse trots att jag kröp ner i sängen vid 12. Inte kul alls, var extremt trött men kunde inte slappna av! Tänkte bara på hur mycket mat jag fått i mig, över 800 kcal sammanlagt....tänkte på hur svullna benen skulle vara idag och hur hyn skulle skvallra om allt onyttigt jag fått i mig. Vaknade precis och vågade knappt möta spegelbilden, mörk under ögonen och svullen.

Ska dricka massa kaffe för att driva ut vätska, torrborsta hela kroppen, promenera, duscha, lägga ansiktsmask och hårinpackning, städa, vårda naglarna, lyssna på bra musik, fasta, packa....hitta någon slags stabilitet och inte låta gårdagen förstöra för mycket.

Angående gårdagens middag så blev jag så ställd, brukar alltid tacka nej på något sätt eller komma undan, ingen tvingar mig precis. Men jag är väldigt liga med att inte vara "för uppenbar", för jag vet att det skulle innebära problem och svårt att gå ner. Hörde min ena förälder prata med ett äldre syskon om att de är oroliga för att jag "inte äter" och att de inte skulle säga något till mig för att det vore klumpigt om det inte var så men att de skulle kolla om jag struntade i middag som jag brukade gilla. Lagade min favoritmat som yngre, och jag visste inte vart jag skulle bli av!!! Om jag inte ätit 'duktigt' hade 550 kcal förstört oerhört mycket, deras förtroende är jätteviktigt för mig. Så jag kopplade bort mig själv och åt (utan att tugga eller smaka knappt, bara bort med det snabbt) och tog tårarna efteråt när jag var själv. Det kunde ha varit nåt mindre onyttigt, men det blev min näst farligaste mat efter pizza... Hade kunnat säga att jag mådde illa eller vad som helst men jag fattade ju att de skulle reagera nu när de sagt så.

Kommer att anstränga mig väldigt mycket för att verka matglad i deras sällskap framöver, komma på listiga sätt! Har ni varit med om något sånt här? Usch, mår illa bara av att tänka på att de skulle säga något till mig.

/F