Jag skäms så mycket. Hade inte spytt på över två månader och så finner jag mig själv stå över toaletten med fingrarna långt nere i halsen.
Fy fan vad jag hatar mig själv! Jag hade lovat lovat lovat mig själv att aldrig nånsin göra så igen, efter 2 år av helvete. Det gick så bra till en början, fastade hela dagen och tog sedan fram grejerna till kvällsmat. Men jag gjorde aldrig nån sallad!! Små-åt av kikärtorna när jag stekte dom (utan smör of course) och de smakade som chips, med endast lite salt på. Hade en skål för totalt 300 kcal, åt kanske en tredjedel och var sedan mätt. Tog en dusch, och började småäta lite av kikärtorna igen. Ville inte ha någon sallad längre, för jag var ju mätt. Men efter en timme bestämde jag mig för att endast blanda tonfisk, kesella, gurka och majs och äta som en röra liksom. Kändes för mycket, för mycket FÖR MYCKET. Kikärtorna kändes för osäkert och förbjudet men jag lyssnade inte på mig själv och tog dem ändå. Började hyperventilera, virrade omkring och kunde varken tänka eller sitta ner... åt en skål mjölk och havregryn och ett varmt äpple med kanel i ren panik. Tog lite mer majs, två riskakor..... mådde så illa och kunde inte röra mig för magen var så spänd. --> ovan nämnd situation. Jag är värdelös. Fick upp allt från och med tonfisken tror jag. Kul att veta....

Så, gröt och plain kesella + frukt är nu officiellt det enda jag kan äta utan att få panik och sen straffa mig själv med mer mat. FATTA DET DÅ DUMMA F! Blir enormt stressad bara av att ha all mat i mitt kök för det känns som att jag måste äta allt. Hyperventlierat sen jag kom hem med allt. Tror att jobben stressar mig också.

(Varför? Det var ju en bra dag? Allt gick ju strålande? Idiot. Varför tror du att du kan äta kikärtor? Det kan du inte!)

/F